Wikileaks är större än sin frontman Julian Assange. Det är bara en tidsfråga innan det börjar läcka dokument i Finland också, säger pirataktivist.
Den här artikeln handlar inte om Julian Assange. Den handlar om människorna och idéerna bakom honom.
Det tycker Joonas Mäkinen från Piratpartiet att är bra när Hbl träffar honom på partiets lilla kontor i en källare i Tölö i Helsingfors. Enligt honom har det skrivits alldeles tillräckligt om Assange.
– Julian Assange är en mycket intressant och våghalsig person, som gjort mycket för att göra Wikileaks känt. Men det är det som händer bakom honom som är det viktiga och det intressanta.
Händelseutvecklingen kring Wikileaks den senaste månaden har visat att Wikileaks är större än sin frontman Julian Assange. Bakom sajten står inte bara ett betydande antal aktivister, utan också en politisk agenda.
En annan person som tidigt engagerade sig för Wikileaks är journalisten Peter Sjöholm. I februari 2008 registrerade han domänen wikileaks.fi efter att en schweizisk domstol beslutat stänga ner huvudsajten wikileaks.org, som publicerat avslöjande om banken Julius Baer.
– Jag ansåg att domstolen hade fattat fel beslut och ville bidra till att göra det lite enklare att få tag på materialet.
Runtom i världen i världen reagerade aktivister på samma sätt. Domstolsbeslutet fick Wikileaksrörelsen att växa, precis som de senaste månadernas händelseutveckling har fått antalet aktivisterna att öka.
– Man talar om Streisandeffekten, med hänvisning till sångaren Barbara Streisand som stämde en fotograf som i forskningssyfte fotograferade en kustremsa och råkade få med Streisands hus. Konsekvensen blev att bilden snabbt spreds i medierna.
Det är omöjligt att säga hur många aktiva kollaboratörer Wikileaks har i dag. Peter Sjöholm uppskattar att det kan handla om ett antal tusental, kanske tiotusental beroende på hur man räknar.
Wikileaks har blivit en politisk rörelse vars sammanbindande idé är kravet på politisk öppenhet och transparens. Den här idén är på intet sätt ny, utan har sina rötter i upplysningens 1700-tal, förklarar Christopher Kullenberg som är doktorand i vetenskapsteori vid Göteborg universitet och nätaktivist.
– Det var då vi fick tryckfrihetslagen och offentlighetsprincipen, vars grundtanke är att demokrati förutsätter öppet beslutsfattande.
I hackerrörelsen togs öppenhetsidealet till en ny nivå. Idén om transparens var central bland de tidiga dataentusiasterna. I själva verket kan man hävda att det var just öppenhetsidealet som initierade hela datorrevolutionen. Både internet och persondatorn utvecklades som öppna och kollektiva projekt.
Tanken bakom det öppna arbetssättet var att buggar och andra systemfel kan elimineras bara tillräckligt många ögon granskar systemet. Wikileaks är i princip en tillämpning av den här idén på samhällsnivå. Ju mer transparent det politiska systemet är, desto mer fritt från ”buggar” blir det. Denna tanke har steg för steg utvecklats till en politisk agenda.
Rörelsen är svår att placera in på den traditionella höger-vänster-skalan. Det finns, säger Christopher Kullenberg, både vänster- och högerliberaler som omfamnar de här idéerna, samtidigt som det finns motståndare över hela det politiska fältet. Piratpartierna, som i dag finns i tiotals länder, är de som tydligast gjort politik av idéerna.
– Vårt politiska mål är att göra de äldre politikerna medvetna om att den nya tekniken inte bara är ett kommunikationsmedel, utan att den också har implikationer på lagstiftningen, säger Joonas Mäkinen, som kandiderar för Piratpartiet i vårens riksdagsval och som också håller på att skriva en bok om Wikileaks.
Har öppenheten någon gräns?
– Gränsen går vid personlig integritet. Det som är personligt och privat ska, till skillnad från det som rör staten, inte vara öppet.
Betyder det att allt som staten sysslar med, inklusive till exempel försvarspolitik, ska vara helt öppet?
– Att säga att allt ska vara öppet är kanske lite radikalt, däremot borde beslutsfattandet vara betydligt mera öppet än det är i dag.
Det är svårt att definiera exakt vad Wikileaksrörelsen står för. Piratpartierna omfattar till stor del samma ideal, men är inte några officiella representanter för rörelsen.
Öppenhetsaktivisterna väntar fortfarande på sin Marx. Kanske är det rentav Christopher Kullenberg som får rollen som ideologisk förebild, aktuell med boken Det nätpolitiska manifestet. Han poängterar att Julian Assange, som blivit Wikileaks ansikte utåt, inte nödvändigtvis representerar massans politiska åsikter.
– Man måste ta Assange med en nypa salt. I grunden delar nog de flesta hans syn på behovet av öppenhet, men en del av hans åsikter är ganska extrema och rentav paranoida.
I ett antal essäer från 2006 då Wikileaks grundades beskriver Julian Assange USA som en auktoritär konspiration, som hålls samman av kontrollerade informationsflöden. Målet med läckorna är att sabotera informationsflödena och därmed göra konspirationen paranoid, inåtvänd och självdestruktiv.
För Assange handlar läckorna inte bara om att påverka opinionen kring krigen i Irak och Afghanistan, utan också om att radikalt förändra i första hand den amerikanska regimens beteende, men också andra regeringars.
Vad har då Wikileaksrörelsen för framtid? Kraven på ökad öppenhet har fötts ur de nya tekniska möjligheterna, men kommer utvecklingen att fortsätta hand i hand med tekniken?
– Den tekniska utvecklingen går inte att förutbestämma. Vi vet inte säkert om internet kommer att fortsätta vara ett öppet nätverk eller om det utvecklas i en annan riktning. Man kan tänka sig att övervakningen kan öka eller att nätverken blir mera slutna, säger Christopher Kullenberg.
– Men om internet fortsätter att vara öppet så tror jag inte att rörelsen går att stoppa. På sikt förlorar det slutna systemet sin legitimitet om det inte ger efter för kraven på öppenhet.
Joonas Mäkinen tror också att de läckor vi sett hittills bara är början. Det är bara en tidsfråga innan det börjar läcka i Finland också. Han säger att det till exempel talats om att det skulle finnas läckor kring den nyligen kontroversiella universitetsreformen.
– Det finns redan personer som har det tekniska kunnandet för att ta emot läckor på ett säkert sätt. Det som behövs nu är personer som är beredda att lämna ut informationen.