På söndag går Finland till val. Valrörelsen har präglats av det populistiska partiet Sannfinländarna som håller på att göra ett jättelyft. Jörn Donner, 78, gör sitt bästa för att stoppa dem och den bubblande främlingsfientligheten.
– Hallå!? ropar han ner i trappuppgången.
– Intervju? Ja, det var i dag det. Det hade jag glömt bort.
Ingen kan helt undfly åldrandet, inte ens Jörn Donner – även om han lyckats bättre än de flesta. Han har redan en prostata- och en lungcancerbehandling i sin sjukjournal, men han fortsätter oförtrutet producera filmer och böcker. Under det senaste året har han varit aktuell med en femdelad dokumentärserie om nationalhjälten Carl Gustav Mannerheim.
Och nu ska han alltså in i poltiken – igen. På söndag kan Jörn Donner bli riksdagsledamot för tredje gången. Om han lyckas kommer han att hinna fylla 82 år innan mandatperioden är slut.
– Livet var alltid ”ändligt”, är det alltjämt. Men jag vill kunna och har kunnat leva utan denna ständiga åtanke om död i morgon. Jag har klarat av döden, vad mig beträffar.
I Sverige är Jörn Donner främst känd som filmskapare. Han var vd för Svenska Filminstitutet 1978–1982 och producent för Ingmar Bergmans Fanny och Alexander.
I Finland är han, tja, Jörn Donner helt enkelt.
Att få tillräckligt med röster för att bli invald på söndag kommer att vara utmanande, men inte helt omöjligt. År 2003 när han förra gången ställde upp i riksdagsvalet var han en hårsmån från inval.
Det finska valsystemet skiljer sig från det svenska så att väljarna röstar på direkt på personer i stället för listor. Antalet personliga röster bestämmer kandidatens plats på partilistan, medan partiets sammanlagda röster bestämmer antalet mandat i riksdagen.
För Svenska folkpartiet, som kämpar mot en dalande rösttrend, kan ett känt ansikte som Jörn Donners innebära ett viktigt rösttillskott. Förutsatt att väljarna är beredda att ge sitt förtroende åt en av valets äldsta kandidater.
– Trots åldern skulle jag säga att jag fortfarande ha en viss ”street credibility”, spekulerar han själv.
Det är det populistiska och nationalistiska partiet Sannfinländarnas framfart som provocerat Jörn Donner att återvända till politiken. Sannfinländarna har under det senaste halvåret rusat fram i opinionsmätningarna. I det förra riksdagsvalet var partiet bara åttonde störst med fyra procent av rösterna. Nu har en del gallupmätningar till och med placerat dem som näst största parti med närmare tjugo procents understöd.
”Någon måste opponera sig mot detta parti, till vilket regeringspartierna och de ledande politikerna förhållit sig med förödande flathet”, skrev Jörn Donner nyligen i en debattartikel.
I svensk debatt är det många som dragit paralleller mellan Sannfinländarna och Sverigedemokraterna. Även om den invandringskritiska, värdekonservativa och nostalgiska retoriken går att känna igen i båda partierna, så finns det också viktiga skillnader.
Sannfinländarna är i grunden ett missnöjesparti med rötterna på landsbygden. Partiets karismatiska ledare Timo Soini tycker om att i debatterna tala om ”stadens herrar” och ”de gamla partierna”.
I skattefrågor ligger man till vänster (kapitalskatten ska höjas och förmögenhetskatten återinföras), i värdefrågor till höger (minskad invandring, nej till homoäktenskap, statlig prioritering av nationalromantisk konst). Partiet vill också att Finland lämnar EU och slopar den obligatoriska skolsvenskan.
– Förklaringen till Sannfinländarnas popularitet ligger dels i Timo Soinis personlighet, dels i en djup känsla av utanförskap. De tre stora partierna [Socialdemokraterna, Centern och Samlingspartiet] har haft makten i femtio år. Det är Sannfinländarna mot den anonyma, ansiktslösa makten. Det är ”the have-nots” som protesterar mot ”the haves”, säger Jörn Donner.
Det låter som en klassisk klasskonflikt?
– Det är en klassisk konflikt. Det är en konflikt som bara går att lösa om de maktbärande partierna inser att det finns en grupp medborgare som känner sig utanför.
En annan viktig skillnad mellan Sverigedemokraterna och Sannfinländarna är att de andra riksdagspartierna inte utesluter samarbete. Det är bara De gröna som öppet deklarerat att de definitivt inte tänker sitta i en regering där Timo Soini är minister. Inte ens Svenska folkpartiet, som Jörn Donner alltså ställer upp för, vill stänga dörren till Sannfinländarna, trots partiets ofta hårda retorik mot finlandssvenskar.
– Hur Sannfinländarna ska lösa samhällsproblemen om de faktiskt får plats i regeringen har jag ingen aning om. De kommer säkert att förändras, så som partier alltid gör när de kommer nära makten.
Jörn Donner själv är inte alldeles lätt att placera på den politiska kartan. Sina första steg i politiken tog han i det socialistiska Demokratiska Förbundet för Finlands Folk på sextiotalet. Sedan dess har han flera gånger hunnit hoppat över partigränsen mellan det borgerliga Svenska folkpartiet och Socialdemokraterna.
I dag vill han, förutom att mota Sannfinländarna, bland annat bygga ut kärnkraften, ansluta Finland till Nato och flytta över större ansvar på individen och familjen i socialpolitiken.
– Jag är en anhängare av marknadsekonomi. Det är fri företagsamhet som får samhället att rulla. Genom alla resor och böcker tycker jag mig med åren blivit bättre på att förstå människan och samhället. Jag har insett att vi behöver ett visst inslag av tävling för att motivera oss. Det offentliga systemet har en tendens att leda till en viss likgiltighet.
Samtalet om huruvida Jörn Donner är vänster eller höger avbryts när bordstelefonen ringer. Det är en kvinna – obekant – som är orolig över att hon inte kommer att kunna ta hand om sin hund när hon nu står inför en gråstarroperation. Hon har läst att Jörn Donner genomgått samma operation och vill veta hur det gick.
– Det är inget att oroa sig för. Det är ett enkelt tjugo minuters ingrepp och sen ser du en helt ny värld, lugnar han och önskar lycka till.
– Hon lovade rösta på mig, konstaterar Jörn Donner helt lugnt och fortsätter sitt resonemang.
Ett känt namn är en fördel om man vill bekämpa populister i finsk politik.
Fakta: Jörn Donner
- Som politiker: Riksdagsman för Svenska folkpartiet 1987-1995, samt en kort tid som inhoppare 2007. EU-parlamentariker för Socialdemokraterna 1996-1999. Tidigare också aktiv i socialistiska Demokratiska Förbundet för Finlands Folk.
- Som filmskapare: Vd för Svenska Filminstitutet 1978–1982. Producent för bland annat Fanny och Alexander. Aktuell med en dokumentärserie om Carl Gustaf Mannerheim.
- Som skribent: Författare till över 50 böcker. Slog igenom med Rapport från Berlin (1958). Senast aktuell med boken Bergman: PM, om vänskapen med Ingmar Bergman.
- Just nu: Ställer upp som kandidat i finska riksdagsvalet, som hålls på söndag.
Finländsk politik: ABC
- Till skillnad från den svenska blockpolitiken har Finland en tradition av att bilda breda koalitionsregeringar.
- Regeln har länge varit att två av de tre största (och vanligen jämnstora) partierna Socialdemokraterna, Centern och Samlingspartiet (finska Moderaterna) utgör bas i regeringen med stöd från ett eller två småpartier.
- I dag regerar Centern och Samlingspartiet med stöd av De gröna och Svenska folkpartiet.
- Samlingspartiet har under våren toppat de flesta opinionsmätningar. Om de får flest mandat är det sannolikt den nuvarande finansministern Jyrki Katainen som blir ny statsminister.
En annan version av intervjun har publicerats i Ny Tid. Läs den här.